Dawn at hand

Äntligen har jag sovit en hel natt. Och sovit gott.
Utan att vakna hela tiden eller mardrömmar.

Det känns bättre nu.
Lite bättre.

Det har varit en dålig vecka.
Jag är ledsen för det.


Jag är så glad att jag har min Johan.
Som hela tiden finns, för mig.
Jag älskar honom av hela mitt hjärta.
Och jag vet att han känner detsamma för mig.

Någon som även finns där.
När mörkret kryper för nära.
Är min Maria. Som lyssnar. Förstår. Och hjälper.
Hon besitter en stor och viktig plats i mitt hjärta. Alltid.
Kärlek!


Idag har jag slagit in många klappar.
Har några kvar.
Mest till min älskling.
Tror jag ska vänta så länge som möjligt med att slå in hans.
Han har en kuslig förmåga att lyckas lista ut vad paketen innehåller.
Fast han inte vill. Det är inte så att han försöker. Det bara blir.

Granen är fortfarande naken och i fjärderummet.
Ska försöka få ordning så att vi kan ta in den och klä den imorgon.
Söndag kan det vankas julens sånger i Boliden.
Det kommer att bli mysigt.

Nu ska jag gå och lägga mig.
Hoppas på att få en till natt med sömn.
För, natten till idag, var nog första gången jag sov på riktigt på en vecka.
Det känns.

Nattinatt