Brandvarnare is bad for me

Ja!
Jag vaknade på ett ambitiöst humör idag... inget jobb hade hört av sig... så jag tänkte "nu jäklar!"!
Efter att ha ätit min näringsrika frukost (svart kaffe och limpmackor med korv) så tog jag tag i jätteprojektet "bädda sängen". Det är inte så lätt som det låter, då överkastet väger bly och man har tusen kuddar att fluffa... och nu när vi även har denna bauta-säng så är det nästan ett jobb för ett arbetslag på minst fyra personer....
Men jag blev nöjd med resultatet ändå.

Så, tänkte jag då jag plockade lite i köket och såg på den där lilla BRANDVARNAREN som legat och petat på mitt dåliga samvete med vassa pinnar, att nu är det tammesjutton dags för den att komma upp. I taket. I hallen...
Så, jag plockade med mig en stol, snöre och en liiiten nål att pilla snöret med, för att på ett finurligt sätt knyta fast den lille BRANDVARNAREN i den där metallgrejen som redan sitter uppe... men är för stor för den nye...

Då jag är kort i rocken och taket är väldigt högt upp, så fick jag stå på tå och sträcka på mig allt vad jag kunde medan jag försökte få snöret (som inte alls var så medgörligt) att komma på plats och runt allt det som behövdes.
Detta resulterade dock i att jag ådrog mig världens NACKSPÄRR och därför varit handlingsförlamad och rätt sur resten av dagen!

Men min käre sambo kom hem, efter sin arbetsdag och var gullig och snäll med mig och började laga mat.
Han använde stekpannan och slog igång fläkten.
Nu har vi dock fått bevisat att vi har kanske en av Sveriges sämsta fläktar, vilket vi misstänkt länge.
Men givetvis startade brandvarnaren och gav ifrån sig illvilliga höga tjut av skadeglädje.
Johan högg snabbt en stol och var uppe i halltaket fortare än kvickt och försökte få ner den, men det gick inte så bra. Då jag knutit fast den väldigt noga.
Så jag skyndade mig snabbt dit med en sax....

Så, nu ligger brandvarnaren, utan batteri, på hallbyrån...

Summerar: Jag har fått nackspärr idag. Det är väl det enda som verkligen lyckats...

skitdag!!!

Har så mycket jag vill göra, men så lite ork att fixa det med. Vetskapen om detta tömmer mig även på energi och ger mig dåligt samvete. Damm i hörnen och stök och oreda i skåp och på hyllor driver mig sakta men säkert till vansinne...