still Grey.

Jag har upptäckt, att mitt skrivande har förändrats rätt mycket i min blogg. Från början skrev jag mer, jag vet inte...
Och jag hade väl tänkt skriva på ett annat sätt och med ett annat syfte, men jag har insett att detta mest är som en sorts dagbok för mig. För mina nära, kära vänner och de som vill veta vad jag gör och inte gör.

Är i alla fall fortfarande i gråis. I lugnet, stillheten och skönheten.
I kväll kom en sån där magisk känsla över mig. Jag vill så gärna få utlopp för den kreativitet som brukar bo inom mig. Men jag har känt det som om den sinat på sistone.
Det är det där som gnager i mig, som gör att jag oftast känner mig lite krasslig och sjuklig. Det där som inte verkar synas. Det är det, som tränger bort alla färger och vackra ord ur mina sinnen.
Diskuterade även inspiration och kreativitet med en gammal klasskompis här om året och vi konstaterade att man skapar även mycket mindre när man är lycklig.

Och jag känner mig ju lycklig nu. Johan gör mig lycklig. Han har funnit så gott som alla tomrum och sprickor i min själ och mina sinnen och fyllt dem med meningsfullhet, värme och kärlek.

*

Idag har jag känt mig lite smårisig på morgonen och förmiddagen, steg upp och fick i mig frukost. Men var tvungen att sova en stund igen sen för att bara kunna klä på mig nästan.
Då sömnen gjort sin verkan, så for mamma och jag i alla fall till mormor och morfar och hälsade på. Det var trevligt som alltid. Det kom förbi en karl som hade så mycket intressant att berätta och han verkade verkligen ha gjort mycket spännande och roliga saker i sitt liv. Värsta krutgubben. En sån som man önskade att ens nära och kära skulle bli efter pensionen och efter det även...

Måste dock få tillägga att jag tycker att det är väldigt jobbigt att inse att våra äldre blir just äldre.

Då vi kom hem från morfars, mätta i magen efter en fruktansvärt god fläskpannkaka så tog vi ut hundarna på en prommis.
Jag hade både Midoc och Miami i mitt bälte. Men så öppnade sig bältet när vi gick. Tur att vi är snabba och man är lite beredd när man är ute så där. Så vi han ta varsin hunds koppel innan de upptäckte själva att de var lösa. Jag höll sen kopplena i handen. Men då vi mötte Jonny med Jack, så lyckades jag inte riktigt hålla Midde och Majan, utan var tvungen att ta några steg med dem innan jag fick stopp på dem. Rackarns vad de kan! Men tur man är starkt själv. Dom är då så fina. Vovvarna!
Vi blev upphunna av ett stort regnmoln när vi var på väg hem, och det bestämde sig för att släppa ut massa våta droppar på oss. Tur att det var på hemvägen!

Midoc till vänster och Cree till höger.
Miami hade jag inte på bild.
Som vanligt taget med mobilkameran, så ha överseende med kvallan, detta är dessutom inzoomat rätt mycket.

Ikväll har vi sett en av filmerna Johan köpte åt oss. Den är grymt bra tycker jag. Gillar sättet den är gjord på. Historien är även den vacker, bitterljuv tycker jag. Finding Neverland.

Nu ska jag strax sova.
Ser lite criminal på teven, men det är ett avsnitt jag redan sett. Så jag överväger att läsa bok istället.
Hoppas i alla fall att jag är piggare imorrn än idag.
Vi ska nog en sväng in till stan lite tvärt, jag ska hämta några pysselgrejer hemma, mamma ska köpa några gardiner och så funderar vi på att luncha på stan möjligen.

Bäst att vara utvilad.